I fredags var dagen när jag skulle ta tåget ner till Kramfors och styla mina två grannflickor hemifrån byn. Det var verkligen en dag jag så länge längtat efter! Vi är som en enda stor syskonskara där hemma. Och dessa två är de yngsta i byn så det var speciellt. Jätte kul! Men man kan verkligen inte förstå! Att de tar studenten. Det borde innebära att jag inte är en ungdom längre. Äsch det är insidan som räknas. Inte en ålder, en siffra. Utan känslan inombords. Det är iaf kul att se alla oss växa upp även om man ofta saknar bullerbyn tiden. Allt har sin tid.

 

Hur som helst. Tåg-helvetet ställdes in. Tydligen något som gått sönder. Ovanligt!? morr! Ersättningsbussen kom rätt sent, och så fick man hoppa på och såg ett liiiitet ljus i tunneln. Jag var så jävulskt stressad! Hade ju en väldigt viktig tid att passa!! Plötsligt blev jag och typ 5 st till tillsagda att kliva ut. Bussen skulle gå direkt till övik och svall så för oss andra va det bara att hoppas som de sa att en annan buss skulle kunna komma och plocka upp oss.

Herregud jag vill inte ens tänka tillbaka på denna stund. Känner stressen jag kände just då bara av att skriva om det!!! Ringde runt och frågade om det fanns någon som hade en bil att låna ut! PANIK!!! Det slutade med att Pär, världens snällaste, gav mig hans bil. Bilen som har verkligen behöver i jobbet. Men jag var uppgiven och nära till gråt pga tågets jäkla dåliga system och paniken över att inte komma ner till flickorna som väntade mig!

Tacksam är bara förnamnet! Jag körde järnet och kom ner sisådär 1,5 timme sent. Då var det tur att man har haft arbeten där man arbetat under orimlig press! Jag hann, det gick finfint. Och så vackra dom är!!! Det gör mitt jobb lättsamt!

Jag kommer iaf aldrig att glömma denna dag! ;D

Ida till vänster och Olivia till höger är smink&hår stylad av mig.