Man vrider och vänder sig. Man gnäller och skäller. Man försöker att varken höra eller se. Man vet att i 3 hela veckor måste man stå ut sen är allt som vanligt igen. Fine!, tänker man. Det blir jobbigt men det går.

Nu har det gått 1,5vecka och jag vill bara rymma hårifrån!!!! Eller låna bort dom i 1,5vecka. Det är tiden som är kvar. åååh så lång tid.

Jaa vad pratar jag om egentligen!?. Det ska jag säga er att Greta löper. Emil är kastrerad. Men här hemma är det kaos. Dom är hopplösa. Under vecka 1 då är hon så kul att hon ligger vid dörren eller går runt runt och gnäller, piper och vill bara UUUUUUUT!(vi snackar hela tiden!)!!!!!!! Dag som natt. Man får noll sömn och roliga nattpromenader (not!) Hon söker sig till Emil hela tiden som under 1a veckan bara blir förbannad och morrar åt henne! Han vill VARA IFRED!

ciruks maximum! Under vecka 2 som pågår nu...ja då är plötsligt Emil jätte intresserad. Båda går runt runt runt, hela tiden efter varandra. Hängandes med tungan ut. Hundsex typ HELA TIDEN! Dom blir slut och vill ut ständigt, lukta på allt, kissa på allt, och Gretas hörsel den existerar visst inte heller under denna tid. OMG! Ja man undrar hur dom orkar och hinner med allt detta va!?

Tack och lov så får vi iaf sova lite mera nu... Jag kan också välja att ta bussen på en tur, åka och jobba eller bara gå ut ensam för en stund. Ensam i en tystnad där jag hämtar kraft att ta mig igenom detta elände!

Vilka problem va!? hahaha det är skrattretande. Men på riktigt.

Mina sötnosar, kan ni inte bli normala igen nu istället för om 1,5 vecka...pleeease! <3