Hej mitt namn är Carolina och jag tror fasiken stenhårt på "ödet" och att allt har sin mening.

Och plötsligt händer det som vi SÅ länge längtat efter. Vi har blivit med H U S ! ! !

Okey vi ska först spola tillbaka bandet lite.

Det var en varm sommardag för sisådär lite mer än 3 år sedan då jag befann mig hemma hos föräldrarna. Jag vet inte hur det kom sig, men innan jag visste av det så satt jag vid datorn och kollade "hemnet". Vi sökte absolut inte efter hus och "hemnet" var ingen sida jag bruka besöka. Men av någon anledning så valde jag att kolla vad det fanns för hus till salu i Umeå. Jag hoppade till och trodde att jag såg i syne när jag fick syn på ett så galet fint hus!!! Kollade in alla bilderna och typ dog! Paniken i kroppen, HÄR vill jag ju bo! Ropade upp mamma, pappa, och lillasyster. ALLA skulle se det finaste hus jag sett! Kunde jag få bo där? Bad Pär gå in och kolla bara för att. Som sagt, vi letade absolut inte efter hus! Han ringde upp mig kort därefter och frågade: Har du ringt mäklaren!?

"VA!? varför skulle jag gjort det?" Han svar: Gör det! Det är ju HUR fint som helst. Man kan alltid åka dit och kolla!

Sagt och gjort. Jag kontaktade mäklaren på direkten men blev snabbt besviken. Huset hade sålts dagen innan!

NEJ! Jag blev tom och kände att det var ju konstigt...Det kändes SÅ rätt!! Och så fick jag inte ens se huset live!

En dröm som fick förbli en dröm.

Jag sa gång på gång...att kanske en vacker dag att det kommer ut igen... drömde mig dit.

 

Efter det så började jakten på ett lika perfekt hus. Vi har varit på visning efter visning. Åren har gått och vi har förlorat en del budgivningar. Vi hade blivit två av "hemnets" mest trogna tittare. Det senaste året (framförallt det senaste halv året) har allt känts hopplöst! Alltid var det någon med mer pengar än vi! Vi blev nästan desperata och kunde ta vilket ruckel som helst bara vi fick komma till den där drömmen om hus. Friheten på landet. Planerna hade nu övergått till att bygga eget. Då skulle vi inte kunna förlora någon dum budgivning och vi skulle kunna bestämma precis hur det skulle se ut. Drömmen skulle bli verklighet. Tyvärr så såg även den drömmen ut att bli ett långt och nästintill omöjligt projekt. Frustration! Jag ville ge upp. Nu fick huset komma till mig!

 

Så en dag förra veckan när jag satt på bussen så fick jag ett sms av Pär. Där stod det: Nu är ditt hus ute igen.

Jag blev stressad och tänkte: Vilket hus? Det här händer inte!? Vågade inte drömma om att han faktiskt kanske kunde ha menat huset med det stora H:et. Och nu när man skaffat en mer modern mobil så skulle jag ivrigt in på "hemnet" och kolla. DÄR VAR DET!! MITT HUS VAR FAKTISKT UTE IGEN! Paniken! NU var det väl ändå vår tur!

Pär sa: Ja den här gången kommer du ju iaf få se huset!

Hellsprätta! Det skulle nog inte räcka. Jag ville ju BO där. Och i samma sekund som jag fick sätta foten innanför tröskeln blev jag ännu mer förälskad. Jag skämtade till Pär och sa: Varför tog vi inte med oss en skylt som vi kunnat sätta upp på ytterdörren med texten "välkommen till oss!" Haha När vi åkte därifrån fick jag en hemsk klump i magen. Aldrig skulle väl någon vilja ta mitt hus ifrån mig!? Inte igen! Men det var ju så många andra intresserade. Snabbt bestämde vi oss för att det var VI som skulle bo där.

Och när det är meningen så händer det bara. "Plötsligt händer det" I fredags skrev vi under kontraktet. Till hösten bor vi i hus! Men hallå OVERKLIGT!!! Vi är så lyckliga och glada! Jag fullkommligt älskar detta år! 2013!

DRÖMMEN SOM BLEV TILL VERKLIGHET!!